Planterings- och skötselanvisningar för pioner
Pioner är synnerligen lättskötta växter. De behöver dock planteras med omsorg. Pionerna planteras i djup, väldränerad jord, helst i en sluttning eller i en upphöjd bädd. Vatten får inte samlas runt rötterna. Avgränsa inte rabatten med kantstenar eller annat som hindrar vattnet att rinna bort. Pioner är känsliga för isbränna.
Pioner trivs i mineraljord. Använd inte torvprodukter i pionbänken. Vanlig näringsrik åkerjord, gärna något lerblandad, går bra. Dåligt dränerad jord kan förbättras genom att man blandar i grov sand. Väldränerad lerjord är också bra. Finkornig sandjord lämpar sig dåligt för luktpioner.
Kalka varsamt om pionen planteras i en gammal perennbänk eller på annat ställe i trädgården. I gamla trädgårdar är pH-värdet i allmänhet redan tillräckligt högt. Pionen trivs bäst då pH-värdet är 6,0–6,5, ett högre värde stör växtens näringsupptag.
Planteringsgropen bör vara knappt 50 cm djup och inte för nära berggrunden. Lägg välbrunnen gödsel i bottnen på gropen och blanda väl med den uppgrävda jorden. Fyll sedan på med ett lager ren jord som du placerar pionen ovanpå. Pionrötternas planteringsdjup, ca 3-5cm jord ovanför skotterna. Håll ett litet område runt pionen fri från andra växter och placera inte perenner med djupgående rötter alldeles i närheten. Plantera inte för nära stora träd som skuggar och stjäl näring och vatten från pionen. Pioner tycker om sol.
Undvik överdriven ”skötsel”, vilket bara leder till sämre vinterhärdighet, minskad blomning och ökad risk för mögelangrepp. Pioner förekommer naturligt i torra och karga områden och ingen går och kalkar, gödslar och vattnar dem där. Gödseln i planteringsgropen räcker väl för fem år framåt och bara nyplanteringar, inte gamla plantor, bör vattnas under torra perioder.
Pionens stjälkar klipps bort varje år. Det finns delade åsikter om rätt tidpunkt, både vår och höst har sina förespråkare. För pionen är det ingen skillnad, det är således egalt vilket du väljer för bägge två har både fördelar och nackdelar.
Utgående från tester som gjorts i finska Lappland kan vi säga att luktpioner växer och trivs bra i hela Sverige. Längst i norr (t.ex. i Kiruna) kan blombildningen utebli pga. låg värmesumma.
Det ovan beskrivna gäller framför allt luktpioner. Örtartade pioner är nästan lika härdiga, ändast lite mera känsliga för fuktiga vinterbehållanden.
Rosenpion och sibirisk pion har likartade krav gällande plantering och skötsel. Sidenpion, svavelpion, dillpion och bergpion är extra känsliga för väta och behöver mycket väldränerad jord för att inte drabbas av isbränna och mögel.
Itoh-hybrider tål mycket bra köld då de inte ligger i väta, planterings platsen måste absolut vara väldränerande.
Ju smalare och finflikigare blad pionen har desto mera sol behöver den. Som exempel på ytterligheter kan nämnas dillpionen som blir bäst i fullt solgass på stäppen och svavelpionen med rundade blad som växer i helskugga i lövskog. I genomsnitt är en pionbänk i halvskugga bäst för alla arter.
